Afghanhund

Afghanhunden är idag en utpräglad sällskapshund, som också kan användas i sporterna hundkapplöpning och lure coursing (jakt efter konstgjort byte). Ursprungligen användes rasen för hetsjakt. Hundarna jagade i par, huvudsakligen förlitade de sig på sin goda syn och de lade själva ner sitt byte. Denna starka instinkt kommer fortfarande till uttryck när hunden springer lös i skog och mark och kan bli ett mycket svårhanterligt problem. Att ständigt hålla sin hund kopplad är en olycklig lösning eftersom rasen kräver stort svängrum för att få utlopp för sin energi.

Storlek och utseende

Mankhöjd för hanar är 68–74 cm och tikar 63–69 cm. Alla färger är tillåtna, men vita tecken på huvudet eller vit krage är inte önskvärt. Typiskt för rasen är den långa, rikliga pälsen och svansen som är ringlad längst ut.

Egenskaper/mentalitet

Att socialisera sin afghanhund är väldigt viktigt. Individer i rasen kan variera från mycket modiga till mycket blyga. Rasen kan vara avvaktande mot främlingar och väljer gärna sina vänner själv. Tillsammans med sina vänner visar den sin envishet, sina clownkonster, sin nästan skrämmande intelligens och sin tillgivenhet.

Pälsvård

Valparna föds släthåriga och när pälsen sakteligen växer ut kan det vara svårt för en nybliven valpköpare att förstå vad pälsvården innebär. Som unghund kommer eldprovet. Då fäller den sin valppäls och kräver mycket skötsel för att hålla efter tovor som lätt uppstår. För att undvika problem med tovor behöver pälsen på den vuxna hunden hållas efter någon gång i veckan med bad och borstning.

Hälsa

Som helhet är rasen frisk och sund. Ska man använda sin hund i avel bör den dock ögonundersökas för juvenil katarakt (ögonsjukdom).

Historik

Det finns många teorier om rasens ålder och ursprung. Några hävdar en minst 7000-årig historia, med ursprung runt Mose berg i Sinai. I Afghanistan menar man att detta är den hundras som valdes att följa med Noak på arken. Andra hävdar en inte äldre historia än några hundra år, och att afghanhunden inte är något annat än en sen avläggare till rasen saluki, med inblandning av många olika raser. De första individerna importerades till Sverige från England på 1930-talet. I dag ligger registreringsantalet på runt 100 om året.