Dobermann - hälsa

Dilaterad kardiomyopati, vanligen förkortat DCM efter engelskans dilated cardiomyopathy, förekommer hos flera, framförallt storvuxna, hundraser. Sjukdomen yttrar sig något olika beroende på ras. Hos dobermann är DCM rasens största hälsoproblem och kopplat till sjukdomen förekommer även arytmier, så kallade kammarextraslag.

Nedsättning av hjärtats funktion

Dobermann kan drabbas av DCM när som helst i livet men vanligast är att hunden är i medelåldern, kring fem till sju år. Sjukdomen kommer smygande och leder till en successiv nedsättning av hjärtats funktion genom försämrad sammandragningsförmåga av vänster (och i vissa fall även höger) kammare (så kallad systolisk dysfunktion). En sekundär utvidgning av hjärtats kammare sker av det ökade trycket och därav ökar kammarvolymen. Slutligen är hjärtat så svagt och uttänjt att blodet inte längre förmår pumpas vidare i kroppen.

Genetiska studier i syfte att kartlägga nedärvningen av DCM hos dobermann har gjorts och bland annat har en autosomal dominant arvsgång med olika grad av penetrans föreslagits. Det är i dagsläget inte känt hur många eller vilka gener som påverkar sjukdomen, men arvsgången förefaller komplex (kvantitativ) med såväl flera gener som miljöfaktorer av betydelse för sjukdomens debut och uttryck.

Kan upptäckas tidigt

DCM hos dobermann kan i många fall upptäckas med ultraljud och EKG innan hunden visar sjukdomstecken, d v s i det prekliniska stadiet av DCM. Dessa metoder är därför användbara vid så kallad screening, för att minska risken för att drabbade hundar används i avel. För att med största sannolikhet hitta de sjuka djuren krävs en ultraljudsundersökning där bland annat vänster kammares diameter och volym mäts, och kammarens sammandragningsförmåga utvärderas, tillsammans med en 24 timmars EKG-undersökning (Holter undersökning), där antalet kammarextraslag räknas över ett dygn. EKG-undersökningen görs genom att hunden får bära en EKG-utrustning på bröstkorgen (vanligen kallad holterväst) som sätts på av undersökande veterinär i samband med ultraljudsundersökningen. Hundens ID (chip märkning) kontrolleras i samband med undersökningen. Idag finns väl validerade referensvärden inom dessa tekniker för att kunna skilja mellan sjuka och friska individer.

När bör hunden undersökas? 

Det är inte lönt att undersöka hundar innan tre års ålder eftersom sannolikheten att djuret befinner sig i prekliniskt stadium då är liten. Eftersom DCM är en progressiv sjukdom finns tyvärr heller inga garantier att en hund som bedöms vara frisk vid ett tillfälle inte utvecklar sjukdomen senare i livet. Regelbundna undersökningar av potentiella avelsdjur är därför nödvändigt.

Svenska Dobermannklubben har sedan 2011 rekommenderat screening av avelsdjur för att undvika att prekliniskt sjuka hundar används i avel. Rekommendationen är att alla hundar som planeras att användas i avel ska genomgå en hjärtundersökning inom ett år före varje parning.

Från januari 2020 finns ett officiellt hälsoprogram avseende DCM hos dobermann, efter ansökan från ras- och specialklubb. Hälsoprogrammet är på nivå 1 vilket innebär att resultat från screeningen registreras i SKKs databas och publiceras via SKKs e-tjänster. Nivå 1 innebär inget krav på undersökning inför avel. Målsättningen med hälsoprogrammet är att minska förekomsten av DCM i rasen. Hunden ska vara minst 3 år för ett officiellt resultat om normal status avseende DCM. Intyget är giltigt i 12 månader.

Screening för dilaterad kardiomyopati inom ramen för hälsoprogrammet innebär en hjärtundersökning bestående av en ultraljudsundersökning tillsammans med ett 24-timmars EKG, utfört vid ett och samma tillfälle. Forskning visar att detta är den mest effektiva diagnostiska metoden för att upptäcka dobermann med preklinisk DCM (kammarextraslag och/eller förstorade kammardimensioner samt nedsatt sammandragningsförmåga av kammaren).

Glöm inte intyget

När du besöker veterinären för undersökning ska du ha med dig ett intyg. Observera att 24-h (Holter) utrustningen ska sättas på av undersökande veterinär i samband med ultraljudsundersökningen. På intyget ska veterinären intyga att hen har kontrollerat hundens identitet (avläst chip) i samband med att EKG-utrustningen satts på samt tidpunkt för detta. Hundägaren kan, om så önskas, själv plocka av utrustningen efter 24 timmar för att slippa ytterligare en resa till veterinärkliniken.

Intyg att ta med till undersökningen 

Intyg screening – Dilaterad kardiomyopati, DCM

Behörig att utföra DCM-screening inom ramen för hälsoprogrammet är veterinär som innehar kompetensen ”Specialist i hundens och kattens sjukdomar, steg 2 med inriktning kardiologi” eller europeisk (ECVIM) alternativt amerikansk (ACVIM) specialist i kardiologi. Till detta kommer veterinärer som ansökt om och beviljats dispens hos SKKs avelskommitté att få utföra undersökningen utan denna formella kompetens. Dessa veterinärer har bedömts besitta motsvarande kompetens.

Svenska Dobermannklubben har på sin webbplats en lista över såväl svenska som utländska veterinärer som har erforderlig kompetens för att genomföra undersökningen.

Baserat på undersökningen klassificeras hunden som ”Normal med avseende på DCM”, ”DCM” eller ”Tvetydig (equivocal)”.

Normal med avseende på DCM

Inga tecken på DCM föreligger vid undersökningen. Endast hundar undersökta vid 3 år eller äldre kan få resultatet ”Normal med avseende på DCM” registrerat i SKKs databas. Undersökningsresultatet är giltigt i 12 månader. För att erhålla diagnos ”Normal med avseende på DCM” krävs ett fullständigt ifyllt intyg.

DCM

Är rutan ”DCM” ikryssad på intyget innebär det att hunden har dilaterad kardiomyopati. Resultatet behöver inte innebära att hunden vid undersökningstillfället uppvisar några kliniska sjukdomstecken. Diagnosen omfattar både prekliniskt och kliniskt sjuka hundar. Hund med DCM ska inte gå i avel, oavsett klinisk status. Diagnosen ”DCM” kan registreras även för hundar yngre än 3 år vid undersökningstillfället.

Tvetydig (equivocal)

Hundar vars fynd varken kan bedömas vara normala eller DCM får diagnosen ”Tvetydig (equivocal)”. Ofta är det hundar med fler kammarextraslag än normalt eller med kammardimensioner något över det normala. Fynden är emellertid så tvetydiga att det inte med säkerhet kan fastställas huruvida hunden har DCM eller inte. Förnyad undersökning av dessa hundar rekommenderas efter 6-12 månader. Hundar graderade som ”Tvetydig (equivocal)” ska inte gå i avel, om de inte vid senare undersökning klassas som normala med avseende på DCM. Diagnosen ”Tvetydig (equivocal)” kan registreras även för hundar yngre än 3 år vid undersökningstillfället.

Annan (other)

På screeningintyget finns även ett alternativ ”Annan (other)” som kan användas i det fall någon annan hjärtsjukdom än DCM upptäcks vid undersökningen, exempelvis medfödd missbildning. Fyndet kan specificeras i rutan ”Kommentarer”. Kategorin ”Annan (other)” registreras inte i SKKs databas eftersom hälsoprogrammet avser DCM specifikt. Notera att hundar med detta resultat kan vara olämpliga för avel, även om de är normala med avseende på DCM.

I tillägg till registreringen av screeningresultat avseende DCM omfattar hälsoprogrammet även registrering av obduktionsresultat avseende DCM. Obduktion med histopatologisk undersökning av hjärtmuskulaturen är den mest säkra diagnostiska metoden som finns att tillgå. Metoden är ett bra komplement till screening, att tillgå hos avlidna hundar, för att kunna kartlägga sjukdomen i rasen. Med hänsyn till avelsarbetet är det värdefullt att även uppgifter om de hundar som avlidit eller avlivats på grund av DCM inkluderas i databasen. 

Resultat från obduktion registreras i databasen som ”DCM obduktion” och kan därmed särskiljas från hundar som fått diagnosen ”DCM” vid vanlig screening.

För att registrera resultat från obduktion används intyget ”Dilaterad kardiomyopati, DCM obduktion”. Detta finns länge ner på sidan. Hundägaren fyller i intyget (under rubrikerna Hund och Djurägare) och skickar detta, tillsammans med obduktionsprotokollet, till SKKs kansli. Kansliet skickar därefter underlaget till veterinär med kompetens att tolka obduktionsprotokoll som på SKKs intyg anger om protokollet visar att hunden hade DCM eller inte. Resultatet registreras i SKKs databas endast under förutsättning att rutan ”Ja” är ikryssad, d v s obduktionen visar på DCM.

Hälsoprogrammet innebär inget krav på registrering av obduktionsresultat avseende DCM, men informationen är värdefull med hänsyn till målsättningen att minska förekomsten av DCM i rasen.

Utbredningen av sjukdomen är inte klarlagd men flera affekterade valpkullar har fötts i Sverige. Defekten fastställs vanligen tidigt i valpstadiet och gravt defekta valpar avlivas innan de uppnått ålder för registrering.

Den mutation som orsakar microphthalmia har identifierats av forskare inom molekylärgenetik (vetenskapligt underlag finns här). 

Arvsgången för microphthalmia är autosomal recessiv men med penetrans (uttryck) beroende på moderns genotyp. DNA-testet ger svar på om hunden är normal/fri, anlagsbärare (heterozygot) eller genetiskt affekterad (homozygot). Nedärvningen är dock speciell såtillvida att sjukdomen endast uttrycks hos genetiskt affekterade hundar vars mor också är genetiskt affekterad (homozygot för mutationen). Forskning visar att en mildare form av defekten i vissa fall kan ses även hos anlagsbärande (heterozygota) hundar vars mor är genetiskt affekterad. Genetiskt affekterade tikar ska således inte användas i avel.

En normal/fri hund har inte ärvt defektanlaget från någon av sina föräldrar. En anlagsbärande hund har ärvt anlaget från ena föräldern och riskerar därmed att föra detta vidare till sina eventuella avkommor. Två anlagsbärande hundar riskerar med denna speciella form av nedärvning dock inte att lämna sjuk avkomma (genetiskt affekterade hundar för microphthalmia blir endast sjuka om även modern är genetiskt affekterad).

En genetiskt affekterad hund har ärvt den defekta genvarianten från båda sina föräldrar och kan förväntas utveckla microphthalmia under förutsättning att även hundens mor är genetiskt affekterad. Genetiskt affekterade tikar får således inte användas i avel oavsett klinisk status. Genetiskt affekterade och kliniskt friska hanar kan användas i avel tillsammans med fri/normal eller anlagsbärande (heterozygot) tik. 

I det fall två anlagsbärare alternativt en anlagsbärande (heterozygot) tik och en genetiskt affekterad (homozygot) hane paras bör avkommorna DNA-testas för microphthalmia så att deras genotyp kan fastställas.

SKKs avelskommitté beslutade vid möte i augusti 2021 att bifalla ansökan om central registrering av resultat från DNA-test avseende microphthalmia hos irish soft coated wheaten terrier. Beslutet innebär att resultat från DNA-test för microphthalmia registreras i SKKs databas och publiceras via webbtjänsterna Avelsdata och Hunddata.

SKKs DNA-remiss fylls i och undertecknas av såväl veterinär som hundägare. Hundens identitet ska säkerställas vid provtagningen. Laboratorieremissen fylls i och undertecknas av såväl veterinär som hundägare. Blodprovet alternativt svabbprovet skickas tillsammans med laboratorieremissen genom veterinärens försorg till aktuellt laboratorium. Provsvar skickas sedan från laboratoriet till hundägaren.

SKKs remiss behålls av hundägaren och skickas, tillsammans med kopia på provsvaret/certifikatet, från laboratoriet till SKK som centralt registrerar resultatet.

Remiss att ta med till undersökningen

SKKs DNA-remiss